För att förstå denna dag bör man gå tillbaka till gårdagen. Detta var en dag då jag var ganska stressad på grund av tidsbrist. På kvällen skulle jag fixa en "enkel" polisrapport för mitt försvunna pass. Självklart var det inte så enkelt. Till att börja med kunde man inte komma dit förrän 21:30, när jag och Sherif (min lokalguide) kom dit så var chefen på rast så vi fick komma tillbaka om 30 minuter. När vi så kom dit fick vi sitta och vänta (då hade jag inte ätit sedan 12:00). Jag blev kvar till 00:30, den stora anledningen var följande två punkter:
1. Chefen ville ej skriva rapport innan jag visat arbetsintyg (Vi fick ringa Ossama (någorlunda hög person hos vår agent) som fick förklara att det ena inte hade med det andra att göra).
2. Chefen satte sig på ett café, då kan man inte prata med honom eller föreslå att han skall gå in för då tar han det personligt (vilket han borde!) och vägrar skriva under. Det hela var helt klart en maktdemonstration.
Min buss till Kairo skulle gå 02:00. Jag var tvungen att lämna bilen hemma så jag körde hem, skyndade mig att byta om och packa en väska. Sprang ut till taxi för att åka tillbaka. I taxin har min mobil ramlat ur fickan, detta upptäckte jag snabbt efter att jag lämnat taxin. Sherif ringde till den men självfallet var den då redan avstängd och borta sammanfattningsvis. En sådär bra start på min födelsedag. Vi satte oss på bussen med tyskarna från ETI (Express Travel international) (Cairo Over Day reda). Där satte jag i mig mina två bananer och mina 10 bitar choklad. Detta visade sig bli allt jag skulle få i mig tills nästa natt klockan 03:30. Vi kom till Kairo runt 08:45. Jag och Sherif tog taxi till svenska ambassaden. Där tog det faktiskt bara en timme och 1150 pund för att få ett provisoriskt pass (för ett vanligt hade jag behövt åka tillbaka två veckor senare).
Efter detta började det riktiga äventyret. Vi åkte till "Mogamma" för att få visum, en byggnad där ca 1 miljon människor kommer och går varje dag! Detta ställe ser ut som ett fängelse, beter sig som ett fängelse och har nog varit ett fängelse. Hela byggnaden består av en massa luckor, i dessa luckor sitter en människa med en specifik uppgift. Här får man gå fram och tillbaka mellan i princip alla luckor samt gå till vissa luckor flera gånger. Efter några timmar verkade allt vara klart (borde ha förstått bättre), vi får svaret You can pick up tomorrow 12. NOOOOOOOOO! De nästa fyra timmarna handlade om luckor hit och dit, pengar hit och dit och Jonas förstånd gå längre och längre ner. Till sist fick vi det och då varit visumet felaktigt, istället för visum till 1 september fick jag 1 vecka. Inte mycket att göra, bussen skulle strax gå tillbaka och vi hann med två minuters marginal till bussen hem.
Jag kom hem en bruten man, med tankar som jag skiter i detta nu, försvinner mer så åker jag etc. Det var redan planerat att de som ville skulle komma till Papas bar och ha trevligt. Visste bara att Ida och My skulle komma. Jag tar taxi dit och möts av i princip ALLA. De stämmer direkt upp i sång (pinsamt men underbart). En gigantisk eloge till Sille som hade fixat tårta och ballonger samt organiserat ihop bord på Papas. Även ett helt gäng lokalguider kom. Jag fick strålande presenter (kommer strax på bild). Vi lekte sumobrottning (man har fatsuits och ska fälla den andre). Sammanfattningsvis en fantastisk afton, precis vad jag behövde på alla sätt och vis. Det är i sådana lägen som man verkligen uppskattar vilka underbara vänner/kollegor man har. Ovärderliga på alla sätt och vis och jag riktar ett gigantiskt tack till alla som kom.
Avslutningsvis så efter att ha varit i helvetet kom jag ut åter som en lycklig människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar